Hur talar jag med ett barn om vuxna som trakasserar?

Föräldrar oroar sig ibland över rykten om misstänkta vuxna som rör sig i närheten av skolor, på skolresor eller på stan och som trakasserar barn (så kallade fula gubbar). Det lönar sig att prata om eventuella trakasserande personer när barnet rör sig ensam, dvs. i skolåldern.

Många barn är av naturen försiktiga i nya situationer. Ändå lönar det sig att ingå ett avtal med barnet eller den unga personen om hur man ska agera i konstiga situationer.

Oavsett hur rädd och upprörd mamma eller pappa än är, bör man inte överföra sin egen rädsla till barnet. En förälder gör väl i att lugna ner sig först och till exempel prata med andra vuxna. Det är inte bra att förmedla budskapet till barnet att hela världen är full av faror.

Det är bra att redan små barn i åldern 3–4 år lär sig integritet hemma. Frågor som gäller den egna kroppen kan gås igenom till exempel vid gemensamma dusch- och bastustunder. Man kan säga till ett barn att vars och ens kropp tillhör bara en själv, i synnerhet området som täcks av baddräkten. Ingen annan får röra det.

Barn som har upplevt eller sett svåra saker ska övertygas om att man kan prata om allt. Att se en blottare kan göra barnet mycket förvirrat. Det är bra att en vuxen påminner om att man måste berätta om saker. God omvårdnad uppfostrar barnet att ta hand om sig själv också i äldre ålder.

Håll dig lugn och ta hänsyn till barnets eller den ungas läggning

• Tala lugnt, överdriv inte och dramatisera inte.
• Tänk också på barnets personlighet: ett blygt och försiktigt barn blir nervöst av överdrivna varningar, ett livligare och öppnare barn drar nytta av att råden upprepas.
• Berätta för barnet hur man ska agera i misstänkta situationer.
• Du kan till exempel säga: ”Kommer du ihåg vad vi tidigare har sagt om till exempel främmande vuxna på skolvägen?” eller: ”De flesta människor vill varandra väl, men tyvärr inte alla.”

Ge tydliga instruktioner

• Säg till barnet att det är viktigt att inte följa med någon främmande vuxen. Inte ens om personen säger sig sköta mammans eller pappans angelägenheter eller ber barnet om hjälp.
• Poängtera att alltid om barnet är ens lite osäker på en persons uppförande, kan barnet ringa mamma, pappa, gudföräldrarna eller någon annan bekant vuxen.
• Man får inte heller ta emot något av främmande människor utan att rådfråga en bekant vuxen.
• Om barnet blir förvirrat, oroat eller skrämt över en vuxen persons uppförande eller om något obehagligt händer, säg då till barnet att genast lämna platsen. Om möjligt, gå in i en affär, en bank, ett bibliotek, vart som helst där det finns andra människor och berätta om händelsen. Dessutom bör man ringa en trygg vuxen.
• Betona för barnen att det är tillåtet att inte lyda en främmande vuxen och att man får lämna platsen.
• Om situationen gör barnet illa till mods, får man skrika eller kämpa emot fysiskt och springa i väg.

Lugna och ge trygghet

• Du kan säga att de flesta människor vill varandra väl. Tråkiga fall är mycket sällsynta. Alla människor har kanske inte behandlats väl som barn och kan därför inte behandla andra väl.
• Om misstänkta människor för närvarande rör sig i bostadsområdet, kan man tillsammans med barnet fundera på till exempel en skolväg som går nära bosättningen. Barnet kan också gå tillsammans med en vän eller någon annan bekant. Vid behov kan en förälder eller annan vuxen följa barnet till skolan tills situationen är över.
• Det är bra att föräldern är beredd att tala med barnet om svåra saker, om barnet behöver ytterligare samtal.