Hur kan man stödja kompisförhållanden för ett barn i lågstadieåldern?
Kompisförhållanden ger alla åldrar delad glädje, känsla av samhörighet och välbefinnande av att tillhöra skaran. Kontakten med en annan person lugnar nervsystemet och säger: jag är värdefull, betydelsefull och trygg. Föräldern kan stödja barnets kompisförhållanden bland annat genom att diskutera och uppmuntra barnet.
I lågstadieåldern, dvs. i mitten av barndomen, är kompisar en viktig övningsyta för barnet. Tillsammans med kompisarna övar man upp sociala färdigheter och emotionella färdigheter samt lär sig hur man löser meningsskiljaktigheter och gräl. Samtidigt övar man på att beakta sin egen och sin kompis åsikt. Kompisar är också en spegel för självbilden: Hur är jag och hur ser andra mig?
Man leker tillsammans med kompisar. Under leken utvecklas inte bara barnets kompisfärdigheter utan också bl.a. motoriska färdigheter, fantasi och kreativitet samt förmåga att lösa problem.
Kompisrelationerna blir allt viktigare när barnet växer. Lågstadieåldern (7–12 år) rymmer många olika utvecklingsstadier som påverkar kompisförhållandena.
Den som börjar skolan jämför och vaktar
De små skoleleverna jämför sina färdigheter, och somliga är mycket tävlingsinriktade. De som är i denna ålder märker redan om någon till exempel kan rita bättre än någon annan.
Under de första åren i de lägre klasserna i grundskolan är många noga med att följa reglerna. Barn kan vakta över varandras handlingar och rapportera noggrant till en vuxen. Detta har att göra med utvecklingen av barnets moral.
Under de första åren av grundskolan präglas idrottsfärdigheterna av en spurt, och kommunikationsfärdigheterna och lekfärdigheterna är ofta redan på god nivå. Självkänslan och självförtroendet är dock mycket sårbara om barnet blir utanför de sociala relationerna.
När puberteten närmar sig smittar fenomen inom kompiskretsen
Till dess att barnet börjar skolan internerar barnet de flesta av sina värderingar från den egna familjen, men för varje år ökar kompisarnas inflytande. Under de sista åren i de lägre klasserna i grundskolan är det lätt hänt att smittas av fenomen i kompiskretsen. Att handla på samma sätt som andra känns givande.
Behovet av att godkännas och synas för personer i ens egen ålder är starkt. Ibland utsätter det också för dåliga beslut.
I puberteten hjälper kompisarna att lösgöra sig från föräldrarna. I slutet av de lägre klasserna i grundskolan befinner sig många barn redan i denna fas eller närmar sig den. Hjärnan hos ett barn som är i puberteten utsätts för oerhörda påfrestningar och ibland kollapsar förmågan att sätta sig i någon annans ställe. Barnet letar efter sig själv, och i den vevan går försök och misstag hand i hand.
Samtidigt blir barnets tankeförmåga alltmer abstrakt. Relationer till vänner i egen ålder skapar färdigheter också för senare sällskapsförhållanden.
Temperamentet, dvs. den inre reaktionsbenägenheten, spelar en viktig roll i barnets kamratrelationer. I de lägre klasserna i grundskolan övar barnen socialt och prövar vilka typer av kompisar de passar bäst ihop med.
Också modeller för anknytning syns i skolelevens kamratrelationer: är barnets sätt att förlita sig på andra, dra sig tillbaka och undvika, eller kanske dramatisera och överdriva? Vissa barn kan på grund av neuropsykiatriska särdrag ha svårt att till exempel känna igen en väns känslor och gester. Även utmaningar i fråga om uppmärksamhet eller behov av rutiner kan påverka skolelevernas kamratrelationer.
- Diskutera vänskapsfrågor, känslor och tankar med barnet hemma. Diskussionen med en vuxen stöder barnets sociala utveckling. Det lönar sig dock inte att ha alltför höga förväntningar i diskussionerna. Acceptera också att barnet inte alltid pratar. Redan att frågan lyfts fram visar att en vuxen är närvarande och redo att stödja.
- Visa intresse för barnets angelägenheter. Ett gott förhållande mellan barnet och föräldern hjälper barnet att berätta hur det upplever olika saker i kompisrelationerna.
- Ibland behövs det en vuxen för att medla i tvister mellan lågstadieelever. Fortsätt ha ett varmt och förstående grepp och försök identifiera olika synvinklar.
- Ni kan lösa konflikter genom att fundera tillsammans. Fundera tillsammans med barnet över vad som kan ha påverkat situationerna: Varför tror du att den andre gjorde så här? Hur tror du det kändes för den andre? Detta utvecklar barnets förmåga till empati.
- Var också intresserad av möten på nätet.
- Med blyga eller tillbakadragna barn lönar det sig att vara försiktig så att man inte alltför mycket prackar på sina egna uppfattningar eller ”vet bättre”.
- Föreslå aktiviteter med en kompis eller erbjud att skjutsa eller följa barnet. Du kan också följa med till exempel till simhallen. Var vid behov närvarande och vid sidan, men låt kompisarna agera tillsammans.
- Fundera tillsammans med barnet på en färdig startfras som ni kan öva på. Till exempel: ”Hej, vill du leka?”
- Öva också på en säkerhetsfras så att barnet vid behov kan stå på sig och kräva respekt för sina egna gränser. Till exempel: ”Det där känns inte trevligt, sluta!” Förmågan att försvara sig själv kan vara ett skydd för barnet mot till exempel mobbning.
- Om barnet inte har några vänner behöver det särskilt föräldrarnas stöd. Förälderns intresse, lyssnande och uppmuntran stöder barnets självkänsla, som när den förbättras kan uppmuntra i de mänskliga relationerna. Ni kan tillsammans fundera på om det finns ett barn att lära känna i bekantskapskretsen eller i en eventuell hobby.
- En förälders känslor kan prövas, om det egna barnet orsakar andra obehagliga situationer. Var uppmärksam så att till exempel dina egna känslor av skam inte påverkar behandlingen av situationen.
- Finns där vid misstagen och förlåt. Barnet kanske ännu inte har förmåga att göra det som är rätt. Straff kan till och med förvärra situationen om barnet internaliserar skammen och lär sig att hen ”är felaktig”.
- Gå igenom situationen med barnet efteråt när alla har lugnat ner sig. Det är bäst att sova på saken först.
- Gör en kedjeanalys tillsammans med barnet. Den är ett medvetet försök att förstå vad som hände. Vad tänkte du när…? Hur kände du när…? Dessutom är det bra att identifiera riskfaktor, till exempel en natt med dålig sömn eller gräl med ett syskon.
- Acceptera att det inte alltid finns lösningar och förklaringar. Ett gemensamt försök att förstå det som har hänt utvecklar barnets färdigheter med tanke på framtiden, även om situationen inte skulle klarna den gången.
- Ibland behövs också snabba lösningar, om till exempel den ena parten väntar på en ursäkt. Om barnet vid den tidpunkten inte kan framföra en ursäkt ansikte mot ansikte, skulle det då vara möjligt att skriva den till exempel på ett kort? Den viktigaste delen för framtiden är dock ett eftersnack i lugn och ro.
- Kom ihåg att vara tålmodig med övning av kompisfärdigheter. Vanligtvis måste man träna i åratal.
- Rikta uppmärksamheten på din egen interaktion med barnet. Det är det bästa sättet att öka barnets sociala förmåga.
- Lär barnet att vänskapsförhållanden kan rättas till efter konflikter och att vänskapen inte slutar av en enda meningsskiljaktighet.
- Acceptera att barnens vänskapsförhållanden formas naturligt och påverkas av det fysiska avståndet. Vid dörren bredvid är tröskeln lägre än hos en vän som har flyttat till en annan stad.
- Ibland kvarstår barndomsvännerna hela livet. Då har man gynnsamma omständigheter och en gnutta god tur.
- Tala med barnet om du har blivit orolig för att ett visst förhållande med en kompis upprepade gånger orsakar barnet dåligt humör. Fråga barnet vad hen tycker om situationen. Fråga också vilket råd barnet skulle ge en kamrat som befinner sig i en liknande situation.
- I bästa fall skyddar sig barnet själv mot skadliga kompisrelationer. Kom ihåg att det finns en risk för att ett barn döms utifrån en ensidig historia. Om situationen är allvarlig kan du sätta gränser för barnet.
- Observera att överbeskyddande kan hindra utvecklingen av barnets eget sinne och känslan av att barnet själv kan påverka sina angelägenheter.
- Finns vid barnets sida även i svåra kompissituationer, det stärker barnet mest. Det ökar också barnets resiliens, dvs. förmåga att klara av livets törnar även i framtiden.
- Egna obearbetade svåra upplevelser kan komma upp till ytan om något liknande händer i livet. En förälder kan ibland blanda ihop sin egen och sitt barns erfarenhet.
- Var uppmärksam och medveten om det i ditt eget förflutna finns smärtsamma erfarenheter av barndomskompisar, till exempel mobbning.
- Behandla dina egna erfarenheter med en pålitlig och trygg person. Ett proffs är bra i det här fallet.
- De primära yrkespersonerna vid utredningen av skolelevernas vänskapsförhållanden finns i elevvården. I lärares, kuratorers och skolpsykologers arbete ingår att lyssna och hjälpa till att lösa kompisproblem.
- Om barnet är ensamt lönar det sig att ta upp frågan med barnets lärare. Lärare har i allmänhet många sätt och metoder att tyst stödja ett barn att gå med i gruppen.
- Mer stöd fås från familjerådgivningen och även från privata aktörer. Kom också ihåg organisationer, såsom MLL:s föräldratelefon och chatt.
- Kontakta ett proffs, även om den andra parten i kompisbråket inte vill gå med i en utredning. Stöd kan också beviljas en part.
Experten i artikeln är psykologen och psykoterapeuten Leea Mattila.